Förlåt djurgården.

På tal om Landskrona BOIS.
När det sist begav sig att de spelade i Allsvenskan, nån gång före 2005, så hände det sig att Djugårdens järnkaminer skulle ta emot Skånelaget på Stadion. Mina in-i- döden-trogna Djurgårdssupportersöner ville vara tjusiga och släpade med sig skånska mamman på vad de trodde skulle vara en klar seger för de älskade blåränderna.
Men plötsligt stod det ett - noll till BOIsarna, och jag gjorde mitt livs tavla!
Inte så att jag vrålade, stod upp och överlyckligt gjorde vågen, men jag gjorde en miniatyrapplåd med lillfingarna, tyst-tyst mot varandra. Detta tilltag möttes med ett utdraget stöööön, och himlande med ögonen. Jag gjorde mig osynlig och tyst som en fisk resten av matchen. Men det hjälpte inte.
Landskronalaget vann, och min Sebastian tror än idag att det var mitt fel.
Så förlåt mig djurgårn, jag ska aldrig, aldrig göra så mer.