måndag 9 november 2009

Hundliv

Zlatan är lite sjuk. Det låter som värsta kikhostan, hans kropp bäljar som ett gammalt dragspel, han irrar förtvivlat runt på golvet med knäande ben och harklar och flämtar alldeles utom sig. Jag känner mig otillräcklig, vet inte hur jag bäst hjälper honom.
Zorro är den malligaste mästarjakthunden och sex år äldre än Zlatan, han ligger och ser vansinnigt störd och irriterad ut - Suck, himla liten snubbe som harklar slem mitt framför nosen på mig, kan man inte få begära lite lugn och ro? Och ger upp ett våldsamt morr WRRRROWWRRRR mitt i örat på den säckande och ynklige sjuklingen som skrämt flyger en halv meter av förvåning.
Hundar kan alltså visa glädje och ledsnad, men härmed leds i bevis att empati och medkänsla definitivt inte finns i hundregistret.
Jag kom på att jag kunde koka honungsvatten och se om det kunde lena och lindra lite. Så hela natten rusade jag upp och gav Zlatan några klunkar när han fick sina attacker, och varje gång följde den malligaste Zorro med och satte sig bredvid och ömkade sig, blicken vädjade - Snälla, jag känner mig plötsligt så väldigt hostig, lita honungsvatten är vad jag behöver innan jag avlider.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar