Lemlästad slutledningsförmåga.

Magnus, 47, var meter från bomben i Bryssel, skriver i aftonbladet: ”Till alla som vägrar öppna sina hjärtan”

Magnus Andersson från Lund var på Bryssels flygplats med sin son när tisdagsmorgonen blev ett brinnande helvete.
”Hamnade mitt i bomben på Zaventem flygplats. Kläder och bagage nedsmetade med blod och splitter. Tio meter till och jag hade inte kunna skriva detta inlägg”,

”Mina tankar går även till alla er som vägrar öppna era hjärtan för de som flyr från krig o bomber. Ni som tycker att bomboffer gott kan stanna där bomberna smäller. Att vi skall stänga våra gränser och undvika att hjälpa de som söker skydd. Jag träffar er dagligen, även i min bekantskapskrets och er självupptagna egoism får mig att må illa. Det är bara synd att det krävdes ett terroristdåd till för att jag skulle våga säga det” 

Jag förringar inte en chockskadad människas obarmhärtiga upplevelse. I synnerhet inte som han delat upplevelsen med sitt barn. Ingen - ingen -  vill att bomboffer ska stanna kvar i bomber, alla vill skydda - fast vi har olika planer för hur. 

Men. Jag ifrågasätter slutledningen som aftonbladet så obevekligt exploaterar för sina rasistsyften.  

Alltså. Ett blodigt oskyldigt offer för dödsislamisterna, som tränger in i Europa i tusentals gömda som flyktingar, vaknar upp och skriker: - släpp in flera, öppna gränserna, öppna era hjärtan, mera bomber era rasister! 

Förlåt om jag hyser en riktigt stark obehagskänsla.