Sveriges satsminister, Mr Twoface.

Vår statsminister är en okarismatisk och butter typ, han stirrar ovilligt på omgivningen, jag tänker mig att i hemmiljö är han en ocharmig och egocentrerad  surgurka som kräver lydnad, tystnad och service. Alla utom han själv är bara käbbel.

Ändå jag får alltid en känsla av att han innerst inne är barnsligt ängslig och rädd för att göra/säga fel saker. 

Har han temperament, kan han reagera, kan han uttala sig från hjärtat? Ohhja! Vem minns inte när olyckan varit  framme i en moské, och han och Alice Bah Kunke slogs om det jättestora mediautrymmet för att starkast och högst fördöma HATBROTTET, och börja lova hårda tag och konsekvenser mot - en fritös. 

Men f.ö verkar ju inte klankrig, öppna skjutningar, bilbränder, tiggares sopor, bajs och annektering av svensk allemansrätt, den muslimska sexbrottstsunamin, polisens noll- och icke-arbete, bilbränder i alla städer, polygami, barnäktenskap,  den allt råare misshandels och vardagskriminaliteten, könsstympningar, ideliga bedrägerier av gemensamma skattemedel, hotad yrkespersonal överallt, no-go-zoner, knarkande och kriminella ensamkommande, olagliga demonstrationer av utvisade illegala, förlorad skola, förlorad sjukhusvård, förlorad förlossningsvård, IS-soldaternas grupperingar m. .m, m. m, röra honom ens  i ryggen. 

Men så  idag kommer ännu ett mullrande och ursinnigt fritös-utfall! 

Statsminister Stefan Löfven (S) skräder inte orden när han beskriver sina känslor efter nazistdemonstrationen i Göteborg i helgen.

– "Jag tycker så genuint illa om detta, vi håller på att passera en anständighetens gräns. Nu väljer dessutom en sådan här extrem organisation – som jag förstår – att testa polisens gränser, man går ut och marscherar utan tillstånd", säger Stefan Löfven (S).

Vem lyckades tända den svårtända stubinen den här gången? Och varför?