Sveriges barn och unga har aldrig drabbats av psykisk ohälsa som nu.

BUP och psykiatrin kämpar med djupare och djupare pannveck för att hitta orsaken, och inte oväntat är det sociala medier - den ständigt förpestande livsfaran - som påstås vara roten till allt ont - och som plågar alla våra ungas själar. Värre än digerdöden. 

Fast jag sätter min bil på att förklaringen är enklare än så. När maktetablissemanget och genuskrokiga föräldrar ständigt visar upp de glamorösa mångkulturkulisserna och berättar att vi har det så fint och är så lyckliga, att vi har det bäst, att vi är så rika, så mätta, så glada, så perfekta, så säkra och inte är rädda för nånting. Då måste man ju verkligen bli  skräckslagen och må sjukt dålig när man själv sitter fast i skräckens samhällsslajm i en vålds- och skitskola med hot, svaga lärare, larm, otrygghet, hat, förföljelse och sexuellt förtryck. 

Som alltså inte ens existerar. 

Bara bilden existerar olyckligt nog än så länge, men den ska barn och unga INTE tro på.