Vår statsminister är en tondöv gammal papegoja. Och Lööf är hans arvtagare.

Vi hör landets statsminister som vanligt rapa rasist, nazist, fascist, extremist och populist till Jimmie Åkesson, han vet inte att han gjort oss döva och immuna. Löfvéns billiga hatretorik är så förutsägbart tröttsam så vi har slutat lyssna på allt han säger. 

Och ändå är det S och Löfvén, som Lööf och Björklund stirrar lycksaligt på, där i slutet av regnbågen, när dom åter sitter som viktighetsministrar i en regering - vilken-som-helst-duger.

Anna Kinberg Batra däremot verkar ha fått en raket i baken vid Järvafältet. Borta är the lady med isblicken och den förvridna uppsynen, fram står en energisk, modig samt ideologisk politiker med Sveriges bästa för ögonen och en positiv kamplust.

Jimmie Åkesson var som vanligt mest statsministermässig, och jag älskade hans tunga, ljudliga suck när statsministern idisslade 2000-talets plakatpolitiska slagord. 

Jag instämmer i sucken.

Jimmie Åkessons kommentar om nästan alla partiers nyvakna ältande att Sverige håller på att gå sönder, sa allt, när han snyggt gick tillbaka till sitt första anförande i kammaren 2010, som handlade om just - att Sverige håller på att gå sönder. - Inte för att jag vill stå här och säga vad var det jag sa, utan för att vi nu kan samlas till kraftfulla åtgärder.
Lysande!

Annie Lööf gjorde sitt töntigaste gammelpolitiska paradnummer kring en politisk satirteckning. Gäsp.

Jimmie Åkesson besvarade ändå Lööf med värdighet: -"Jag är övertygad om att det i vårt land finns människor som inte har goda avsikter. Som har utnyttjat vår naivitet. Det de oftast har gemensamt är religionen."
Lysande igen. 

Politikern med raketen i baken borde fatta att det är dags att välja sida, lämna DÖskallegänget ,och artigt ta Jimmie Åkesson i handen för att bilda regering 2018. För Sverige.