Om man lyckas överleva ett vildsint rasistiskt hatbrott....

Kort utdrag ur en mycket längre och sorgligare berättelse på BT: 

- Minns du överfallet på Nanna julaftonsnatten förra året, som det skrevs om på alla sociala medier, och danska tidningar.  Ett år senare är ingenting som förut.

Vintermörkret hade fallit då Nanna och hennes sambo Mads var på väg hem från julfirandet hos familjen. Vid hörnet på deras egen gata vänder en ung man sig mot paret, och kort därefter slogs Mads i huvudetmed en glasflaska, därefter med en cykelkedja och ett wirelås.  

Då han flög i backen försökte Nanna att slita bort en av gärningsmännen för att hjälpa sin sambo, men gärningsmännen vände sig istället mot Nanna, välte omkull henne och dängde cykelkedjan i hennes ansikte flera gånger.

De första månaderna efter överfallet gick i ett töcken. Chock och smärtestillande medicin fick dagarna att flyta hop. Mot sommaren blev det lite bättre. Psykologsamtalen hjälpte. Men efter domen mot förbrytarna började paret lägga märke till några ansikten på deras gata som de aldrig glömmer. 

De fyra gärningsmännen var tillbaka. De började hänga på Nannas gata igen, precis som innan häktningen. Hon mötte deras blick och kände sig helt förlorad. Återseendet slog ner i huvudet. Den diagnos på stress disorder hon hade fått konstaterad efter överfallet, utvecklade sig till depression, samtidigt ansåg läkaren att samtalsterapin inte var tillräcklig utan medicinering behövdes.

»Jag kämpar så. Jag talar mycket med min psykolog om, varför jag inte bara kan komma vidare. Jag vill ha tillbaka mitt liv, men detta förföljer mig. Det är svårt att acceptera att mitt huvud inte kan fixa detta, tufft att erkänna. Inte att jag är svag, men kanske inte så stark som jag trodde. Vissa dagar gråter jag hela dan. Jag har liksom inget att hänga fast mig vid, inget fundament, jag är i öst, jag är i väst, men hittar aldrig tillbaka till min inre harmoni och ro.

-Jag känner mig hotad till och med i mitt eget hem, ditt hem är din borg, men mitt hem är min skräck, jag har ingen egen borg längre.
När hon tänker tillbaka, är det hatet i gärningsmännens ögon hon minns tydligast. När hon låg där på marken hände det som hon trodde bara hände andra. Och hon gick på en sekund från ung till gammal, miste sin naiva oskuld, och insåg att allt i livet inte var rosaskimrande.

Den natten blev Nanna och Mads två av de 1.485 privatpersoner, som 2014 utsattes för och anmälde våldsbrott i Danmark.

BT