Lars Lindström sliter upp rocken och blottar sig för oss igen. Det borde vara straffbart.

Hur mycket personligt förvrängt hat och privat vendetta ska läsarna behöva tåla av en haveristisk skrivare i en av Sveriges största tidningar. Hur mycket hån och mobbing förtjänar en person som 2010 gjorde sig skyldig till sitt livs dårskap? Drevet har gått om och om igen, mediapersoner ses dagligen tala om "järnrör" med ett illa dolt exalterat flin. Som om de vunnit en seger, som om de äntligen fått ner Erik Almqvist på marken bland fimpar och spottloskor, och med kraft satt dit sista sparken i huvudet.

Lars Lindström har ett hatmonster som äter upp honom inifrån, och han vill tvångsmässigt visa det för sina läsare, hela tiden, och gång, på gång, på gång. Likt en blottare. Men vi läsare vill inte se på, vi vill inte tvingas glo när Lindström fläker upp rocken en gång till.
Däremot hade vi gärna önskat oss att Lindström hade kurage nog att granska vårt Sverige där odemokratin råder, där politiker  tystas, förföljs, misshandlas och vars hem bränns ner. Önskat att Lindström skulle våga närma sig detta som händer mitt framför näsan på honom och oss. Innan han börjar kasta sten på Ungern. 
För vem är Lindström att kasta första stenen?

expressen