Gudmundson berör bara en liten del av politikernas kinesifiering.

Per Gudmundson beskriver idag politikernas gräddfil, när nåt "känns lite jobbigt" så kan man göra en Sahlinare, dvs ta en "time-out" och dra till exotiska länder med femstjärniga hotell vid det turkosa havet.
Och detta är givetvis åt helvete, nån skulle antagligen garva läppen av sig  om verklighetens folk skulle komma på den orimliga tanken.
Men.
Detta är ju inget nytt, kinesifieringen av de svenska politikerna har ju varat länge.
Politiker är inte längre i första hand stolta förtroendevalda, de är numera allra främst karriärister i von-oben-klubben.
Och en del of the deal är ju att ta sig rättigheter, kickbacks, och att berika sig och sina anhöriga av våra gemensamma slantar.  Svenska politiker är så nergäggade i den majonnäsiga räkmackan att de"inte har en aning" om vad som händer utanför deras små gemytliga politiska kotterier.
Jag har fortfarande inte kommit över UG i veckan, när Bert  Karlsson lurade byxorna av hela Götene kommunledning.

Där sitter politikerna med sina slokande slipsar och ställs inför reporterns fakta om saknaden av fakturor, bisarra "kvittningar", fifflande med siffror, nepotism, lagbrott gällande upphandlingslagen och försnillandet av folkets pengar. En nöjesparkpark skulle byggas för 7 miljoner, allt gick åt pipsvängen. Konsulten Bert Karlsson satt som en räv mitt i tuppgården, och har t.om lyckats lura på kommunpolitikerna ett arrende av den obefintliga nöjesparken  - på ett par miljoner om året - i 20(!) TJUGO år!!
Hittills är de 7 miljonerna uppe i över 100 miljoner - för ingenting.
Och där sitter politikerna lika tryggt som igår. Den ene dummare i huvudet än den andre.
Och skulle drevet gå- ja, men då tar man lyxsemester till vinden mojnat. And on and on it goes.
.
Frågan är varför vi nöjer oss.