Hem igen och på med plaststruten över huvudet. Den gillades inte - i två timmar satt Zäta och ylade, vägrade lägga sig ner - tills jag gav med mig. Motståndskraften var ärligt talat sådär fram på småtimmarna.
Så det är en rätt urlakad bloggerska idag, Zäta verkar ha lättar med återhämtningen. Han tror redan han är fit for lek och ras och bus.
By the way, Björn är med Zudden och grabbarna på häftig jaktvecka.
Och har det underbart trevligt.
Hoppas Zäta och jag av hela hjärtat.
Hoppas Zäta och jag av hela hjärtat.
Trevlig läsning, älskar hundar. Varje år ger jag ett litet bidrag till hundstallet.se. Klappa om din lilla vovve.
SvaraRaderaHundar och plaststrutar går inte så bra ihop. Flera dagars tillvänjning, minst. Genom åren har det förekommit strutar på flera av mina hundar. Bottenlöst olyckliga i början och de stöter emot dörrkarmar och lite överallt. Vågar knappt hoppa upp, varken i soffor eller sängar och mycket försiktiga utomhus. Men de har lärt sej. Även att äta med struten på. Öppningen hårt tryckt mot golvet och både huvud och matskål väl dolt för världen.
SvaraRaderaEn stor lättnad främst för hunden, men även för husse och matte när den kan tas av. Lycka till och hoppas du kan sova till natten. En ylande och olycklig hund kan sluta med en likaledes olycklig och kanske lätt ylande matte också. Inte roligt.
Skogis.
Tack för historier direkt från hundlivet och all omtanke! Jag ylar inte, men var på god väg i natt, Zäta är ett under av tålighet och helt trygg med mig, så han har inte rört en fena, vad de än har gjort med honom, inte ens snittet utan bedövning, men dumstruten, den är bara för mycket. Vilket jag livligt kan föreställa mig!
SvaraRaderaGott med en slant till hundstallet, anonym, hundar är dom bästa människor jag vet.