och kassarna fulla med renstruken tvätt också.
YES! KC and the sunshineband.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Om mig
- Carina-Fina
- Jag heter Carina och är antingen på så det ryker om det, eller komplett av. Gör ofta flera saker på en gång, mest för att testa simultankapaciteten. Jag är passionerat intresserad av samhället och omvärlden, och startade en blogg för att jag har medfödd skrivklåda. Har gått ner för mellanlandning efter ett härligt yrkesliv som stolt och mallig purser på SAS. Jag bor strax norr om Stockholm, född glad, och har med åren otroligt nog blivit klok. Nyfiken är jag på allt, mest på fortsättningen. Skrattar ofta och gärna.
Bra jobbat Carina...
SvaraRaderaSjälv har jag idag,njutit sommarens sista riktiga solskensdag.Nu väntar lågtryckssäsongen.
Man kan bli deppad för mindre...
Du är duktig du. Idag har jag bara klippt gräset. Kanske sista gången den här säsongen. Har bara naturtomt, så det är inte så noga, som tur är. Gräsklippareländet går fortfarande som den ska. Hotade med skärbrännare. Det kanske tog skruv. Eller så är han ur gängorna. Kan kanske dressera gräsklippare bättre än hundar. Hösten är på gång. Ett säkert hösttecken är att alla skogstokiga sorkar vill flytta in och ta del av vårt smörgåsbord. Fällor laddas och slår igen. Jag tycker synd om de stackarna, men det går ju inte att dela hus och hem och framför allt maten med de små liven. Råttor, däremot tycker jag mycket sällan synd om. Vi är som tur är förskonade från dom, såvitt jag kan förstå. Skogis.
SvaraRaderaLars, talade idag med mamma som nu förbereder sig på det stora Vemodet. Rys.
SvaraRaderaVåra hjärtan ömmar för djur, Skogis, men i mitt fall begränsar jag mig, bara söta och mjuka, snälla djur som inte närmar sig min comfortzon med hög hastighet eller som vill ta mina saker.
Annars kan jag vara rätt mordisk, mot myggor tex är jag skoningslös.
Myggor, fästingar och liknande har jag heller inte något förbarmande med. Skogssorkar är ett gränsfall. Jag, som jag skrev innan, vill ju inte dela hem och framför allt inte mat med de små liven. Men dom har granna ögon. Tar jag dom levande så finns alltid risken att jag bär iväg dom så långt jag gitter. Släpper dom och hoppas att de inte hittar tillbaks. Men, oftast är det slagfällor som används och då är ju resultatet mera definitivt, så att säga. Fast jag är nog lite "glyttig" med det här. Jag kör slalom mellan grodor på vägen för att rädda livet på så många som möjligt. (Till min sambos fasa, om hon är med på färden). Jag har i den processen även räddat livet på många grodliknande nedfallna löv. Jag kör slalom med gräsklipparen för att undvika att massakrera diverse smådjur i gräsmattan. Klippresultatet ser emellanåt lite underligt ut. Om mina bekännelser kan man få tycka vad man vill, men jag är ju som jag är. Skogis.
SvaraRaderaDu har ett gott hjärta, man får ta slalomåkningen på köpet!!
SvaraRadera