Mellofestivalen kommer bara att bli en parantes på bloggen i år.
Jag tröttnade redan när jag såg de tre guldklädda PK-tanterna, en medelålders, en tjock och ett mångkulturellt alibi.
Ingen man.
Dessa tre kunde "skoja loss" om åldersfördomar mot Afrodite utan att skämmas, och sjungande hylla gayrörelsen på ett jättekuligt sätt.
För intentionerna verkar ha varit att lyckas pressa in ordet "mångkultur" tillräckligt många gånger för att vi skulle fatta.
Att det var det viktiga budskapet under aftonen - det ska ingen missta sig på.
Så när andra länder tar på sig vinnarluvan och letar efter det trendigaste, fräschaste och bäst framförda bidraget av en karismatisk begåvning, att tävla med, så kommer VärldsmästarSverige med den allsmäktiga mångfalden.
Den allhärskande Björkmans tävlingsbidrag, så otroligt förutsägbara, bevisar att han jobbar hårt på sin vidare karriär och på att leva upp till SVTs politiska ambitioner.
Vilket är samma sak.
Så när vi småningom reser till stora finalen, då kan vi visa alla andra länder i Europa hur fina vi svenskar är. Hur bra vi är, ja mycket bättre helt enkelt än alla andra som inte förstått, att det viktigaste är att ha det ädlaste världssamvetet.
Sjunga kan ju dom andra grunda och obehagligt kommersiella länderna ägna sig åt.
Sånt håller inte vi på med.
Loreen och Moniker var de enda bidragen jag inte skämdes över.
norran nsd gd st
corren bt hallandsposten smp
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar