Det blir en iskall arabisk vinter.

Åtta personer har dött och 299 skadats i de blodigaste sammandrabbningarna i Kairo sedan i november. Militären sköt militären från parlamentets tak, och idag fortsatte oroligheterna när soldater stormade Tahrir-torget.
Vad är skillnaden mot för ett år sen?

Då.
Hopp om demokrati och frihet.

Idag
Resan tillbaka till obskurantismen och medeltiden har inletts.
En blodtörstig tyrann har bytts ut mot andra blodtörstiga tyranner.
Demokratihungrande, kristna, kvinnor och sexuellt avvikande går en svart framtid till mötes.

Expressen aftonbladet
DN SvD

Flygvärdinnor.

Norwegian har under semestern i allt stort motsvarat mina förväntningar på ett flygbolag i tiden, men jag har haft massor med funderingar på service.
Själv är jag efter alla år som luftloppa serviceproffs, jag har det i mig, ett stort varmt leende, äkta och uppriktig vilja att göra mitt bästa, att se alla och att ha ett intresse för att närvara in i minsta detalj, och fantasi att lösa problem.

Mammas flygresa hit och hem med SAS erbjöd äldre personal i luften och på marken, vilket inte är fel i och för sig, vad som bekymrar är deras så uppenbara trötthet.
De ser glåmiga ut av långa arbetspass och noll positiv feedback, de vill inte ha problem och frågor, de vill bara göra sitt, orka med det, och gå hem.

Norwegian hade unga fräscha medarbetare, som var ointresserade av annan anledning än att vara utslitna.
De hade nämligen fullt upp med varandra, mycket skojeri, umgänge, fnitter, småflörter med yngre män bland passagerarna och snabbt dra för gardinen för att ostörda få snacka och läsa tidningen.
Vi alla 30plussare var osynliga.

Nu har det nya thailandska flygbolaget PC Air kanske hittat lösningen på god service!
De har anställt fyra ladyboys.
- Transvestiter ger helt klart en bättre service än både manliga och kvinnliga stewards och värdinnor, för de förstår både hur män och kvinnor tänker.

Friheten att säga som det är. Finns i Spanien.

När min mamma och jag besökte en lokal marknad på semestern på Kanarieöarna, sa en av handlarna till oss med ett varnande finger:
-"Se upp med era plånböcker och pengar, vi har flera stora zigenarligor som specialiserat sig på turister som gör inköp på marknaden."
Oj.
Freedom of speech.
Eller förtal av folkgrupp.

Mamma sa:
-"När jag var barn stal zigenare och de stjäl fortfarande. Naturligtvis inte alla.
Men innan vi ändrar vår uppfattning, måste de som stjäl och skapar det dåliga ryktet förändra sitt beteende".

Gammal är vis.

Det här var min bild av julen.

För mycket. För billig. För vulgär. För ytlig. För sunkig. För ovärdig.

Fast nu.

Igårkväll var det julfest med Björns alla allra bästa vänner.
Och när vi satt i den vackra miljön med den goda maten och bara myste av gemenskap, så in tågade en 20hövdad motettkör med en ung manlig solist som brast ut i O Helga Natt.
Så har min bild omdanats i grunden.
I takt med ståpälsen.
Och de himmelska rysningarna.

Kretsloppet.

Mammas Landskrona ska nu få pengar till riktade insatser i kommunen.
Motiveringarna är Skånes högsta arbetslöshet, få i förvärvsarbete, och låga inkomster. I ansökan beskrivs dessa som arv från industriepoken, i kombination med en hög invandring, med stort utanförskap bland invandrare.

Politikerna torpederar - politikerna tvingas till dyr upprustning. Politikerna torpederar - politikerna tvingas till dyr upprustning. Politikerna torpederar - politikerna tvingas till dyr upprustning. Politikerna torpederar - politikerna tvingas till dyr upprustning.
I all evighet.

HD

NUUUUUUU!

Är semestern slut.
Jag har så mycket att berätta.
Mest om mitt förlorade land.

Det fanns nog nåt slags mening med att jag inte lyckats med mina enträgna försök, att under resan komma åt internet och min blogg, ty det har varit en sån fullkomlig lisa för intellektet, själen, ja, hela mig, att slippa se politikernas och korrektpressens likvidering av mitt älskade land.
Så befriande och hälsosamt att slippa vakna och somna med vanmakten.

Vid poolen har det samlats långtidssemestrande svenskar, italienare, danskar, finländare, spanjorer, irländare, och alla har njutit, samtalat och umgåtts i det katolska Gran Canarias innerliga och välkomnande gemenskap, det har varit sol ute, sol inne och sol i sinne.
Dvs tills alla alltid till slut kom in på tillståndet i våra förr så stolta och lyckliga europeiska länder.
Vreden över EU och den skräddarsydda maktfullkomligheten, och över den mångkulturella misären har förenat oss i avgrundsförtvivlan och hopplös misströstan.

På hemvägen läste jag nättidningarna, och gamla som dör utan att folk lyfter ett ögonbryn, samt rasmord i Belgien.

Nu ska jag på med blåsan, direkt till julfest, men sitter vid tangenterna i morgon.
Så om ni, som jag innerligt hoppas, finns kvar så hörs vi då!