Jag vet nar jag ser maktfullkomlighet.

Langt harborta sprider sig trots allt Hoppet.
I form av nya maste-ha-boken Knapptryckarkompaniet – Rapport från Sveriges riksdag
av Anne-Marie Pålsson.
Bilden pa Reinis med det svarta blodet i Maouniform, ger mig luft och syre att fortsatta leva.
Vi blir fler och fler och fler som Ser.
Anne-Marie, ringer dig nar jag kommer hem - vi maste fa ner diktatorn i brygga.

Ekumeniska kyrkan

Den unga saliga predikanten bjod in till gospels, och kyrkan fylldes av himmelsk sangargladje!
I den fullsatta lokalen fanns svenskar, danskar, tyskar, islanningar, norrman, finlandare, irer, skottar, engelsman, tyskar, belgare, hollandare, spanjorer, italienare, osterrikare, ja hela Europa, forenade i glad och oppen gemensamhet.

Den vackra unga predikanten med sin klara blick, sitt uppriktiga engagemang och sin anglalika stamma, halsade oss alla valkomna med ett par ord om den salla vagen till himlen pa engelska. Sen fortsatte hon:
-Och nu ska vi sjunga fran sangarhaftet, res er upp och forena er med mig i denna "negro spiritual"!
Hjjjjaaaaaaaallllllppp!!!
Hon sa N-ordet!!
Inte bara en gang, utan tva, tre och flera ganger under kvallen.
Jag reagerade blixtsnabbt med bestortning.
Var omedelbart beredd att kasta mig over mamma och inta skyddsstallning under kyrkobankarna. Men ingen runt omkring tycktes ha insett allvaret, vadan av att anvanda detta syndigt absolut forbjudna ord, jag kunde mycket lattad andas ut.
Ingen Reinfeldt/Loof/Romson/Ullenhag marscherade in med piskor i handerna, redo att slita tungan ur mun pa den unga rasistiska predikanten och smyg-SD-sympatisoren.

Tack gode Gud.

Reningsbad

Tre datòrer pa hotellet, alla trasiga.
Min egen far ingen internettillgang, sa det blev till att leva i nuet.
Det underbara spanska nuet/mañanan, med smaktande mexikanska och latinska toner till irish coffen pa kvallen, drinkar med tomtebloss i, de vajande palmerna och det boljande havet.
Tills jag en dag i veckan dristade mig till ett inkop av svensk aftontidning.
For tre euro fick jag en verbal uppercut i solar plexus, jag kande hur vrangbilderna och det svenska tillstandet av forljugenhet gjorde mig fysiskt sjuk, spyfardig, och sa illa till mods att jag for nagra sekunder var nastan gratfardig och tillintetgjord till fortvivlans grans.

Ledarsidan:
"Aven i Sverige har vi sett den tendensen. Att Breivik ensam ar ansvarig for sina handingar, men att hans varldsbild varken ar skapad av eller begransad till honom sjalv tycks svart att forsta.
Breiviks manifest praglas av konspiratinsteorin om Eurabia, en fantasi om att islam ar pa vag att ta over Europa genom hoga fodelsetal, invandring och med benagen hjalp av vanstern. I och i narheten av partier som Scerigedemokraterna och Fremskrittspartiet ror sig manniskor som delar den overtygelsen."

Hur det kan spekuleras.
Helt fritt.
Och fullkomligt ohammat.
Men islamistiskt hat, teorier om att islam ska beharska varlden till vilket pris som helst, och att det i och i narheten av moskeer och muslimska foreningar ror sig manniskor som delar den overtygelse.
Det ar ingenting som den har tidningen skulle beratta for svenska folket.

Just den har tidningen sprider sitt mantra att den gillar olika.
Och medan jag trampar den blota sanden pa den arla morgonpromenaden undrar jag om det ar nagot att vara mallig for.

Att gilla olika.
Att om man sjalv ar fredlig, sa gillar man terrorister. Att om man sjalv ar for arlighet sa gillar man lognare, att om man sjalv ar emot dodande sa gillar man mordare, att om man sjalv vill arbeta och betala skatt, sa gillar man de som snyter systemet och aldrig vill lyfta ett finger.
Vilken helt stollig manifestation.

Sjalv alskar jag lika.
Och ar modig nog att ha en paroll som stammer overens med vad jag tycker och kanner.

Och inte bara ar ord som munnen sager for att husse sagt att det ar sa.