
Vi har haft en härligt hektisk höstvecka på ön, det är så roligt att vår konferenssäsong liksom blivit mer elastiskt töjbar långt ut på höstarna.
I 14 år har gäster kommit ut till den oöverträffade naturen, och vår ständiga lust och önskan att överträffa allt de nånsin förväntat sig av ett företagsevenemang.
Men, i helgen kunde det, om inte vi vore så stillsamt diskreta, ha skapats svarta kvällstidningsrubriker här ute i ytterskärden:
-"Drängfulle Sverigechefen för det stora företaget jagade sjökapten på konferens-ö, ville slå honom på käften och skjuta ner hans båt med AK4!"
Sällskapet njöt av soligt höstfiske, bastu, vinprovning och trerättersmiddag i "sitt bästa event nånsin". Sverigechefen var idel charm och solskensleende, det skrattades, berättades, sjöngs och umgicks vid fotogenlyktorna, tills det blev dags för avfärd.
Avgångstiden passerades.
Trots påpekande om hemresans tidpunkt.
Och passerades.
Och passerades.
Så himla kul var det inte för vår fantastiske och fine vän som levererade transporten, att hänga vid en brygga timme efter timme i aftonmörkret.
Så han lämnade så småningom sin vackra skuta, gick upp och förklarade, oss ovetande, för sällskapet att han inte kunde vänta obegränsat, och att det var dags att fara hem.
Och då inträffade den totala metarmofosen.
Chefen bytte personlighet och skepnad på två röda sekunder, och förvandlades till hulken. Han var fullkomligt furiös, och de saker han skulle göra med oss och med båtföraren lämpar sig inte i skrift.
En psykopat på en ö.
Är en psykopat för mycket.
Puh.