
THERESE GUSTAFSSON skriver idag på Newsmill:
"Folkhyfs är en bristvara i den svenska kulturen. Kusinerna från landet, det är så vi svenskar ofta uppfattas av våra utländska gäster som förvånas och chockeras över vår brist på artighet och hyfs i det offentliga rummet."
Det märks Therese att du bott utomlands, ty du talar om någonting som dessvärre inte existerar längre,nämligen "svensk kultur". Däremot har vi numera svensk statlig mångkultur.
Och det är fint. Det får du inte klaga på.
Mona Sahlin till invandraråhörare:
“Jag tror att det är lite det som gör många svenskar så avundsjuka på invandrargrupper. Ni har en kultur, en identitet, en historia, någonting som binder ihop er. Och vad har vi? Vi har midsommarafton och sådana töntiga saker.”
Vi har en mångkulturvurmande statsminister som stiger av planet i Kina, och mottas av uppklädda och eleganta kinesiska statsmän, när han och frun är klädda i jeans och leisurekläder. (Stort tack för påminnelsen, Argus! Och här är bildbevis, Lars!)
Landsfadern sätter liksom ribban.
För egen del biter jag mig dock fast vid det töntiga svenska, ler, hälsar, småpratar och tackar glatt till alla. Och vet du vad, Therese jag får dubbelt tillbaka. Åtminstone av dem som förstår mitt språk.














































