
Kunde förstås inte låta bli att låta mig uppröras av TVs nya serie om de bortskämda ungarna, och nu är jag naturligtvis jättefördomsfull, men det som upprörde mig mest var curlingpappan!
Pappan gick omkring som en liten Higgins hemma hos dottern som låg och läste, alt. målade tånaglarna, han svassade lyckligt runt i hennes av honom betalda lägenhet, diskade, städade, plockade upp tvätt, serverade mat, hämtade närsomhelst på dygnet i sin bil, och lånade överlyckligt ut sitt plastkort till obegränsad shopping. Mammorna gjorde exakt samma sak, fast i mina ögon är detta mer förväntat. Jag är alltså miljöskadad och erkänner härmed.
Alla föräldrarna var stora exempel på missriktad kärlek.
Vad driver dem till denna totalunderkastelse?
Senare på kvällen satt jag och bläddrade i ett magasin, det handlade om Far, han är ju mer än aktuell nu inför den stora söndagen. Ett reportage handlade om Wiktor Fors, minns ni honom? En av 70- och 80talets mest kända och förmögna byggherrar med svindlande affärer, vackra kvinnor, kappseglingar och fester.
I sitt första äktenskap fick han dottern Lina Fors som varit den som verkligen stridit för att få vara en del av sin fars liv. Med blandat resultat, dessvärre.
Lina, nu 43 år:
-"Alla jävligheter om livet har jag lärt mig av honom."
-"Om jag vill lägga över något som är jobbigt i hans knä, så får jag inget för det. Han är inte intresserad av nåt som är mitt."
-"Idag tror jag att han är är lika glad som jag över vår relation, det är tveksamt om han skulle ha kämpat för mig på samma sätt för mig. Det är fortfarande jag som är motorn i vår relation."
- "Vi har aldrig pratat igenom vår relation, han är inte den sorten."
Viktor Fors, 71 år:
"Att jag älskar såväl Lina som mina andra barn är en självklar reflex, Hur mycket jag engagerar mig och lägger mig i vad de gör är en annan sak."
Lägg märke till att inte ens i detta reportage om far och dotter fick Lina vara unik, han älskar henne reflexmässigt, som alla de andra barnen.
En tår på min kind.
Stackars flicka som måste krypa efter en fars kärlek och för att försöka bli sedd, det krälandet är dessvärre livslångt.
Stackars pappa, som är så känslomässigt förkrympt att han inte förmår ta emot det vackraste som finns, ett barns oändliga kärlek.
Två extremsidor av myntet att vara förälder - hur svårt kan det va?
Aftonbladet Expressen