
Så här skrev Anders Jacobsson, författare till Sune- och Bertböckerna, på sin blogg:
-"Då jag som ömmande fembarnspappa läser om de stackars ensamkommande flyktingbarnen grips jag av vemod, kärlek och omhuldande tankar. De små stackarna är icke endast ensamma små barn utan föräldrar. Nästan samtliga av dem lider också av en FRUKTANSVÄRD sjukdom – Hutchinson-Gilfords syndrom – som gör att man åldras i förtid."
Man må tycka vad man vill om rolighetsfaktorn.
Men bloggen togs omedelbart bort från alltombarn.se och på kultursidorna i Expressen skrev Gunilla Brodrej en artikel där hon utdelar en moralisk dödsdom mot Anders som person.Anders är rasist och främlingsfientlig. Det förstärks även av att redaktör Brodrej, både på Facebook och Twitter, jämför Anders med Wagner, oftad hyllad av nazisterna. Att det är "svårt att bortse från upphovsmannens övertygelse". Hon har även i dag ondgjort sig över Anders och hans författarkollega Sören som personer.
Anders Skriver i ett öppet brev till Brodeij på
Newsmill"Jag ångrar mig inte för en enda sekund.
Dock blir jag arg över min egen försumlighet att inte vara tydlig nog att visa att jag INTE hånar (som det så fint står i media) individerna i den gemensamma benämningen ensamkommande flyktingbarn utan ironiserar över själva uttrycket. Ska man syssla med kåseri i parodiform måste man vara tydlig."
Det är ett faktum att det är så lågt till taket i vårt land när det gäller åsikter om invandring, så vi ålar och kryper på golvet allihopa.
Anders står för vad han skrivit, med förbehållet:
-"Dock blir jag arg över min egen försumlighet att inte vara tydlig nog att visa att jag INTE hånar"
Så långt har det gått, att om vi skojar om det faktum att de som PK-Sverige påstår vara flyktingbarn har skägg och basröst, då måste vi först försäkra alla i hela Sverige om att vi älskar alla invandrare, all invandring och "inte är rasister".
Varför envisas med att kalla dem "barn", förväntas vi känna större förbarmande då? Och varför hålla fast vid begreppet "barn" när vi alla ser att det är ungdomar? Förväntas vi tro att vi själva ser fel?
Det finns INGET som är så farligt att vi inte kan prata om det.
Men Brodeij jobbar hårt på att vi ska tystas när vi säger det som hon anser är förbjudet.