En hög officer misstänks ha stulit flera doser av ett extremt kraftfullt narkotiskt preparat från sjukstugan på den svenska campen i Afghanistan.
Preparatet Fetanyl var avsett för att ge smärtlindring till svårt skadade soldater.
Den misstänkta stölden ska ha skett när officeren i början av förra året besökte den svenska campen i Mazar-i-Sharif.
Den misstänkte hävdar att det inte var fråga om någon stöld.
- Det finns vissa regler man ska följa och det hade man inte gjort i det här fallet vilket jag uppmärksammade. Jag gjorde därför ett test.
Officeren hävdar att "testet" han gjorde ledde till att reglerna för förvaring av narkotiska preparat förbättrades.
Det narkotiska preparatet gick däremot inte att återfinna - officeren uppgav att han destruerat allt.
Jag kommer osökt att tänka på min gamle klasskamrat i realskolan, Arnold Persson.
Han var sömnig, han.
Kom alltid för sent, med håret på ända och totalförvirrad uppsyn.
Trots detta så upprepade han aldrig, aldrig nånsin en ursäkt - nädå nya varje dag.
Detta blev under de här tre åren dagens absoluta höjdpunkt.
Vi andra såg med förväntan fram emot dagens bortförklaring och jublade,busvisslade, applåderade och stampade när Arnold på bred skånska och lika brett leende briljerade.
Några exempel:
"Förlåt att jag kom försent men det var motvind i korridoren"
"Vadå, jag har varit här hela tiden, var bara på toaletten"
"Det är inte jag som är försenad, det måste vara ni som är tidiga :)"
"Förlåt för att jag är försenad, men det är inte mitt fel att klockan i korridoren visar fel tid."
"Bussen kommer aldrig i tid men i dag gjorde den det och då missade jag den för jag troddde att den skulle vara sen."
"Förlåt att jag kom för sent men min guldfisk drunknade"
"Förlåt för jag kom försent,men jag var tvungen att gå runt vattenpölarna"
"Förlåt men mitt sköna varma täcke gjorde oss oskiljaktliga"
Läraren var tålmodig: ja, ja, gå nu bara och sätt dig och sov minuterna som är kvar av lektionen.
