
Jag trivs bäst i öppna landskap och här hemma i skrivarstugan.
Men jag har varit på spännande uppdrag i den flashiga världen. Att stiga in i TV4 huset, hämtas av en studiovärdinna, hälsa på Ekdahl, och att få sitta i "sminket",var upplevelser som jag befann mig mycket storögt i.
Det var först när jag kom in och mötte Johan, de skadade soldaterna från FS17 och Johanne Hildebrand som jag kände mig som en del av verkligheten, åh, vad jag var tacksam över att få vara i gemenskap med dem. Försvarsminister Tolgfors kom sist inrusande från sorgeceremonierna, gick direkt bort till alla FS17soldaterna, hälsade varmt igenkännande på dem med deras förnamn och sen på mig och Johan innan han gled ner i pinnstolen. Han gjorde gott intryck, mycket gott.
Och jag måste bara nämna den unge politikern från V, hans agenda var naturligtvis helt motsatt, men vilken kille! Så genomsympatisk, charmerande, insiktsfull och klok, vilket bevisar att man visst kan ha olika åsikter utan att slå varandra i huvudet.
Ekdahl var proffsig dirigent, han visste vart han ville med orkestern.
Jag hade så gärna hunnit berätta om Henriks känslor för sitt team av handplockade soldater, som han växer tillsammans med i riskfyllda utmaningar. Och om mitt sätt att fokusera på annat genom denna bloggen och all otrolig värme, gemanskap och goa vänner som den givit mig.
Men nu skriver jag det istället.