Maran red mig i natt.

I den djupaste sömnen hörde jag tydligt Henrik i telefon, - Hej, det är Henrik.
Så tydligt. Men Inget mer.
Och jag lät mamma-oron i mörkret inbilla mig att han vill säga mig något.
Hjärtat skenade i bröstet - jag satte mig upp i panik.
Och jag kan inte nå honom, han är "out of reach" ett par dagar nu.