onsdagen den 3:e mars 2010

Idag går jag här och grubblar och grubblar,och kan inte komma över


att de skrik som hörs då en människa blodigt och råbrutalt blir slagen sönder och samman måste vara så fulla av hysterisk panik, hjärtskärande skräck och skakande dödsfruktan.
Det kan omöjligt låta som några andra skrik.
Hur har min kollegas hotellgrannar kunnat undgå att höra, reagera och ingripa?
Hur är det möjligt.
Tankarna gnager i mig.
Jag mår illa.

1 kommentarer:

  1. Ja, man kan verkligen undra? Att ingen annan har hört skriken! Om hon nu hann skrika......
    Stackars stackars henne och stackars hennes familj, anhöriga, vänner och arbetskamrater nu, att veta att ens, dotter, maka, mamma, god vän och arbetskamrat har blivit brutalt mördad....
    Varför?
    /B-M

    SvaraRadera