Men,lille gubben, stackars dig Volvochefen.

Volvos vd Leif Johansson har nu fått löneökning med 85%, han som är chef för ett sorgligt företag i kris tjänar nu 159 791:-. I veckan.

Vad ska vi ta oss till med Leif Johansson? Det är en sorglig historia.
Han lider ju inte exakt brist på kontanter förut, och nu bara pressar man på honom ännu mera. Jag ser framför mig hur hans Joakim von Ankapool redan är till bredden fylld. Det väller ut guldmynt, sedlar och åter sedlar ur besticklådan, strupmplådan, badrumsskåpet och till och med kylskåpet. Mitt i allt detta inferno sitter Leif själv på en köksstol och sliter sig bekymrat i håret. Allt medan ytterdörren håller på att forceras av nya friska pengar, brevinkastet hänger på trekvart och dit går inte att pressa mer, jag lovar. Vad ska han göra med alla pengarna?? Hur ska han kunna bli av med allt under sin livsstid???
På bordet framför ligger guldbesticken slängda, hummern och ryska kaviarn är halvuppätet, vardagsChristallchampagnen har dunstat, och hustruns alla tunga diamanter måste tvättas efter skaldjuren. Och han har spillt gåslver på sina nya Ceruttiskjortor. Han måste alltid ha två på sig samtidigt - hur ska han annars hinna använda alla?
Det är en katastrofsyn.
Jag tänker så det knakar, vi måste ju hjälpa karln. Hans situation är prekär. Behöver han fler fastigheter, hus, lantställen, våningar, bilar, båtar, flygplan?
Nähä?
Har han funderat på knark? Det har jag förstått att man kan loosa massor på, vi skulle lätt bli av med minst allt i kylen. Inte lagd åt utsvävningshållet?
Men spel då, vi drar till casinot och satsar allt på svart och fortsätter tills vi blivit av med hälften? Nähä, ingen spelartyp heller?
Kan du inte köpa SAAB, vilken grej! Nähä, förlåt då.
Snart helt tom på idéer, men välgörenhet då?
Jag sliter fram ett inbetalningskort från Svenska Afghanistankommittén, ropar entusiastiskt, kolla här du kan få papper och pennor till en hel klass för lyssna nu -196:-!!!! För 420:- får du en månadslön för en lärare, och för 998:- en dricksvattenpump och sittmator till en hel skola!
Om vi skyndar oss och drar nu meddetssamma hinner du hjälpa alla barnen i hela Afghanistan innan julafton, som en riktigt, riktigt god Jultomte!
Nähä, du tror inte på tomten?
Inte jag heller.

Halleluljah-moments

När sönerna var små var jag ständgt klassmamma, min exman försökte tom bryta armen på mig eller binda fast den när det var föräldramöte. Ändå stod jag upp och flaxade livligt, - Jag kan vara det!!!! när frågan kom på tal.
Alla andra förädrar kunde då sluta att stirra besvärat ner i golvet och istället spricka upp i leenden, och övergå till väsentligheterna, - Såja då kan vi dricka vin och äta ost nu då.
Jag led antingen av a. överskottsenergi, b. systerduktigsyndrom eller c. jag tyckte allting var så förbaskat roligt.
Så här i efterhand tror jag att det var a, b och c.
Detta hade till följd att jag fixade julbazarer, hade ständig masstillverning av bröd och kakor, målade tavlor med klassens alla barn som lärarpresenter, gjorde sånger till fröknarna, tog hem hela klassen och övade och övade efter skolan. Bjöd alla på mellanmål, skjutsade om det behövdes.
-"Gudrun, Gudrun - hon är bra, hon är jättebra...." och - "Hon hette Inger, hon hette Inger, och vi såg att godhet fanns..." skrålade barnen med röda kinder på examen!
När Sebastian gick i sexan tog jag på mig att arrangera en show inför skolresan. Jag hade aldrig gjort det förut, men med barnens entusiasm och tjejernas lycka över att få stå på scen och sjunga "Det vackraste jag vet är att älska..." i en riktig mikrofon, så löste sig allt. Vi repade och repade och sen fick föräldrarna betala dyra pengar i entréavgift och för vårt fina fotoprogram. Alla var så bra och vi hade så roligt!
Men varför jag berättar detta just nu är för att jag har en så stark minnesbild från den kvällen, jag minns bara gåshud och en mallighet i bröstet som inte visste var den skulle ta vägen.
Sebastian satt skräddare ensam på scenens golv, glädd i svart, keps och runda brillor, bara en spot var riktad emot honom, det var alldeles knäpptyst, framför sig hade han ett litet leksakspiano som han låtsasspelade på. Vi hade hittat musiken utan sång som han sjöng till med sin starka klara pojkröst - "IMAGINE ALL THE PEOPLE,.........."
Ikväll har jag upplevt nåt liknande, när IdolErik sjöng Hey Jude!!!

Hur lam är jag?

Hata och dissa? Hur farligt låter det? Ljummet, mesigt och superfisigt snarare. Mot en person som Fredrik Stage som både får dödsångest, lust att dricka cyanid och jämför med väggarna på en cancerklinik!
Ungefär som jag skulle niga och säga ett försiktigt litet "bu" till Niedermeyer i Luftslottet som sprängdes.
Jag ligger klart i elakhetslä Strage, men jag skulle inte lita på mig om jag var som du, jag kanske ämnar gå på kurs hos Gynning eller Kissie.
Håll ett öga över axeln är mitt råd, Strage.

Hata-Hata-Hata-Pretto-Strage !

Om man ska bli en fabolous poppis-bloggare har jag hört att man måste "dissa" och hata, det är sånt folk vill ha!
Så härmed startas kampanjen "Soldatmammans officiella hat-och dissarklubbklubb mot DNs Pretto-Fredrik Strage".

Häng på, det är inte alls svårt, lyssna;

"Jag kan inte begripa att hundratusentals människor lyssnar på Idol-Tove utan att få lust att dricka cyanid."
"Idoldeltagarna förmedlar dödsångest, att se dem uppträda var som att stirra på en tapet på en cancerklinik."
"Idoldeltagarna har glasartade blickar, likstela poser och själlösa röster"
Tove beskrivs som en blondlockig konfirmand som "ylade sig igenom noll-noll-talets gräsligaste låt, I wish I was a punkrocker"
Eller skojar han med oss?
Eller kan man på allvar tro att JAG ensam har rätt,alla andra dumma djä-ar har så fel?
Hur mår man då?
Aftonbladet oom idolerna

Influensans 6e dygn,

det blir bara värre framåt natten.
Kan inte andas, hostar mig till kräkattacker.
Få se om Idol och en Campa...., nä förresten, inte det....... men Idol i alla fall kan få mig på bättre humör.

Idag sken solen -

men jag måste ha blinkat precis då, för jag missade det.

Amanda och Jill, släng er i väggen

Ty längst intryckta i hörnen är alla era CDs, och hemmet har nu istället prytts med diverse ovanliga attribut: små näpna muggar, haklapp, blöjor, fäggkritor, såpbubblor, bildböcker, Mariekex och matburkar, som direkt kan härledas till Tuva, moffas absolut oslagbara ögonsten!
Look for yourself, och tack, från hjärtat, att Tuva gills!

Ursäkta en dum fråga.

Nu har jag lysssnat på klimatdebatt och i många andra sammanhang försökt sätta mig in i de problem vår jord står inför. Jag vill verkligen ta ansvar för kommande generationer.
Idag berättade TVnyheterna att vi har en ovanligt varm november, och det har jag förstått är alarmerande, förmodligen växthuseffekten.
Men så tar man samtidigt fram statistik och vet berätta att vi inte haft så varm november sen 1847, och inte sedan 1767 har november varit varmare än oktober.
Lite nyfiken är jag ju på vad det berodde på då, 1847 och 1767? Vad hände då?
Nån som vet?
Klicka på "0 kommentarer" härunder och upplys mig.

Det finns goda ledare, var kommer alla pissusla ifrån?.

Tysklands arméchef Wolfgang Schneiderhan avgår som resultat av den bombräd i Afghanistan i september som tros ha dödat omkring 90 människor.


Schneiderhan avgick efter rapporter om att militären hållit inne med information om bombattacken, beordrad av tyska soldater men utförd av amerikanskt stridsflyg. Nato-bombräden i september tros ha dödat uppåt 90 människor, varav minst 30 civila. Insatsen gällde tankbilar som kapats av talibaner.

En färsk rapport skriven av en ansedd tankesmedja kräver också att FN:s sändebud i Afghanistan, norrmannen Kai Eide, avgår.

Eide har förlorat förtroendet i det afghanska samhället, anser International Crisis Group (ICG)

Eide och hans stab lät bli att undersöka de uppgifter om utbrett valfusk och Karzairegimens maktmissbruk som fanns redan före valet.

Rapporten avslöjar att minst tre medlemmar i Eides Stab har sagt upp sig med motiveringen att Eide haft för starka band till regimen och på så sätt försatt FN:s fredsbevarande uppdrag i Afghanistan i fara.

Eides offentliga konflikt med sin närmaste man, amerikanen Peter Galbraith, som slutade med att denne lämnade sitt uppdrag, har inte gjort saken bättre.

Bara genom Eides avgång kan förtroendet för FN återupprättas, anser ICG.

Detta är på riktigt, det händer i verkligheten.

"Fyraåring torterad av sin styvpappa
Brändes med cigarettändare och tvingades äta sin egen spya".

Men vi vill inte tro det.

Heja Skåne!

Grönt ljus för vodkahotellet i Åhus i Skåne – den 60 meter höga flaskan kan stå klart om två år Projektet rymmer 60 rum med plats för vodkabarer och restauranger.

Först Turning Torso i Malmö, nu Absolut i idylliska Åhus på helrätt sida av Skåne, yes, yes, yes, där vill jag bo minst en natt.

När mammorna träffas i mataffären

De första åren efter barnens student så skröts det om utbildningar, ju finare desto bättre tyckte somliga.

Åren efter det så skröts det om barnens nya arbeten, ju finare desto bättre tyckte somliga.

Nu ännu flera år efter studenten så är det barnbarnen.
Ja, ha, säger du det? ett och ett på väg? Nä, men jag har Tuva, världens bästa bonusbarnbarn!
Vaddå, gills inte???? Nä, ok då, inga egna ännu.

Nåt och skryta med, ett barn-barn i Dallas, vem vill ha det? Pilutta dig.

Ole, olé, olé, olé, olé, olé! - Arribaaaaaa!!!

Henrik har nu landat på svensk mark efter en veckas rek och överlämning från FS17 i Afghanistan!
Puh, vi klarade den första veckan, tänker jag och bestämmer mig för att avdela hans halvår i etapper, det är nog smartast.
Men, nu först välbehövlig semester för Henrik, innan han drar iväg på allvar tillsammans med sin fantastiska pluton i början av december.

På måndag ska Björn och jag duka upp:
Blinier med löjrom, rödlök och gräddfil,
Saltbäddsbakad laxfilé med en mix av pepparrotsost och riven parmesan, jordärtskockspuré och Carinasallad
och Saffranscheesecake
för Katta och Henrik.
Detta skall avnjutas lååååångsamt så jag hinner få svar på alla frågor jag har, nu vet ju Henrik, det blir en klar fördel.
Olé, olé, olé, olé, olé, olé.......fast jag måste se till och bli frisk först, riktigt frisk!

När vi utvandrade till Palm Springs

http://www.usatourist.com/english/destinations/california/palmsprings/palmsprings-main.htmlbesok Palm Springs!

I början på 1980 var vi en familj, man hustru, två små pojkar på två och ett halvt och fyra år, som stod på den Amerikanska ambassaden i Stockholm, vi var uppklädda och nykammade. Vi höll allvarsamt händerna på våra hjärtan och svor att vara laglydiga medborgare i vårt nya hemland inför ambassadören.
Min dåvarande man var nyligen stolt innehavare av ett greencard, jag kallades dependent, vilket betydde att jag inte fick ta ett arbete där. Vi hade sålt av allt i gamla landet, utom Sörmlandshuset vid Båven.
Jag var så ung, det var såååå stort,det var såååå långt bort, pojkarna så små, vi lämnade bakom oss familj och kära vänner.
Allt detta tänkte jag på när jag i influensans töcken zappade lite mellan kanalerna och hamnade på en trendserie där ett vackert kärlekspar skulle dra till det ultimata love-nestet over there, Palm Springs. Åh, så vackert det var! Bilderna ruskade liv i så mycket undantryckta minnen. Vilken plats på jorden, huset på May Drive, den stora huvudgatan Palm Canyon Drive, de maffiga spanskinspirerade husen, pojkarnas fantastiska skola och världens mest otroliga teacher Jeanne. Återseendet grep tag i mig. Och hela bröstet snörptes ihop, och där på Desert Hospital föddes det största gossebarnet min läkare nånsin avlat fram, blåögat Sebastian.
Tänk om vi hade blivit lyckliga där, vilken grej! Hur skulle allas våra liv då ha sett ut idag?
Det var en tung sorg att upptäcka nu att jag då var så upptagen av familjens överlevnad att jag missat allt det sagolikt vackra.

Jöback, bär du kallingar nuförtiden, så berätta det för Guds skull!

Talade med min mamma i telefon idag, hon är 77, pigg och insatt i allt. Jag berättade att vi ska se Peter Jöbacks julshow på Globen, och eftersom mor min är absolut straight forward så berättade hon genast om när hon hade slutat tycka om Peter Jöback och varför.
Det var minst 15 år sedan i ett tv-program, mamma trodde att Lizette Påhlsson också varit med i samma program. Då hade Jöback fått frågan om han använde kalsonger, och svaret blev nej, för han ville inte ha fula veck och kanter på sina skinnbyxor.
Skinnbyxor! sa mamma, och av tonen att döma så gick det inte att ta miste på graden av vämjelse, kan du tänka dig att han svettas i de där skinnbyxorna?
Min fantasi ville verkligen inte ens gå där, men håller med om att tanken ger aningens avsmak.
Så, du Jöback, fatta att det inte spelar någon roll om du sjunger som en Gud, när du har en potentiell stor skara fans därute som inte ens hör vad du sjunger för att de redan mår illa p.g av andra "omständigheter".

Detta är ju synd, så vårda er image, artister - vi publik glömmer inget, och allting kan vändas emot dig!

Frånstötande Deja vu

Nån som såg TVbilderna på Lars Hultström när han, trots sin behändiga time out, stod i sin grisfarm och gjorde en svag halvpudel?

I sin famn hade Hultström nu den allra sötaste, skäraste lilla griskulting, som han klappade fram och tillbaka, fram och tillbaka, fram och tillbaka.
Välregisserat, må jag säga, och Björn tillade, - påminner inte det här starkt om ett annat propagandatillfälle, då diktatorn Zaddam Husein alltid filmades när han stod och lika tafatt som ihärdigt klappade små pojkar på huvudet? Javisst det minns jag väl.

Är det inte lite förvånande att de tror att vi är så lättköpta?

Sebastian har hela bilden

Kommentar till bloggen om Kvinnor som äter män

Sebastian sa...
Patriarkat i all ära, när det väl kommer till kritan är vi maktlösa vi män.

Olika falla ödets lotter.

När husse är uppe i ottan tar fram korv till grillning och man hör det väldoftande kaffet sippra ner i termosen, då är det jakt på gång. Har han sen lite udda kläder på sig och hattar med band och märken på, ja då¨är saken biff.
Zorro försöker göra sig osynlig under bordet bredvid matte, men Zlatan är på hugget och gläfser lyckligt runt husses ben – du och jag husse!
Och så blir det precis tvärtom.

Zorro mästaren på apportering och eftersök, reagerar och agerar som en blixt, galopperar och forserar över stock och sten, kastar sig strategiskt i vatten, nosar och hittar, och bär och släpar sen målmedvetet och försiktigt till Husse. En erfaren och oslagbar 7åring – som bara vill vara hemma med matte.
Han var inte speciellt osynlig under bordet så med kall hand och tung ordergivning lockades han motsträvigr fram ur gömställlet och lomade med, slängande en sista längtanssfull blick på matte.

Zlatan ligger vid ytterdörren och väntar ivrigt, svansen går som en trumpinne, han är ju stora grabben nu, hela 1 ½ år nu. Men, ack, ack, ack han får sitta på bänken denna morgon också, suck.

Zlatan: -” och så får jag vara hemma med matte, för att- jag inte kan än - orättvist är vad det är!
Visserligen hängde jag på när matte började leka, hon tog fram låga plastbunkar och placerade godis under, hon tog en gammal tom hushållsrulle klämde i godis, och gömde sen lite mera godis på svåra ställen medan jag satt och väntade bakom köksbänken. Så visst jag letade och sökte, mest för mattes och matens skull, jadå.
Men nån machojakt värd en Zlatan var det ju verkligen inte.

Zorro ute i leran:”typiskt den där lilla bäbisen, ligga därhemma med mamma och göra sig till, leka,kela och gossa. Känner jag matte rätt så har han säkert fått grisöra,.......eller märgben, NÄÄ...., tänk om han fått märgben!!! Kanske han får sitta i framsätet på hennes bil också. Typiskt. Jag blir tokig på honom, sitter bara där och ser söt ut från morgon till kväll. Ingenting annat duger han till.
Och se på mig, sliter och jobbar, sliter och jobbar, ingen pension här inte! Orättvist är vad det är”

Vi är gifta fast kärbos just nu.

-Fattar du varför jag inte hånglar med dig nu?
Björn sitter i en fåtölj så många meter bort från mig som är möjligt.
Jag ligger i soffan, vi tittar på när Barcelona,utan Zlatan, totalsänker Championsleaguemästarna Inter, som Strömberg säger har laddat med kamomillte inför matchen.
Jag syns nästan inte under duntäcket, upp sticker endast en näsa och två svidande ögon. Jag ser det komiska i hela situationen brister ut i gapskratt som sätter igång hostattackerna. Mellan skratt och hosta försöker jag säga att ja, jag fattar.

Björn har inte vågat vistas i folksamlingar, inte ens gå på bio sen nyheterna om svininfluensan, så klart jag fettfattar att han inte vill hångla med en grissjuk!
Men vi lovar varandra att vara sär-kärbos tills jag är frisk.

Peter Ahltin naivast i världen

Ahltin går ut på stor sida i DN och skäller ut alla svenskar i allmänhet, och alla journalister i synnerhet, för att vi inte fattat att Guantanamosvensken bara varit i Pakistan för att fira ramadan. Vit som snö således.
Att inte vi fattade det.
Ahltin kräver nu av oss alla att vi ska lämna Ghezali ifred.
Mycket gärna för mig.
Förhoppningsvis sparar vi in Ahltins icke blygsamma ersättning från oss skattebetalare i ett slag.

Läs Hanne Kjöler om "nolltaxeraren med exotiska resvanor"

Svinigt Hultström!

På Lars Hultströms fina gård i Sverige ligger grisarna och plågas till döds och äter sen upp varandra.
Hultström är styrelseordförande i Swedish Meat och också hedervärd styrelse medlem i Svenska Djurhälsovården.
Men medierna får idag inga svar och förklaringar från Hultström om hans vanvård av grisarna, hans telefonsvarare meddelar att "han tagit time-out".
Så praktiskt för honom.
Gangster!

Shame on you statliga chef!

Den statliga chefens hustru var höggravid därhemma, då fnaskade chefen runt med en rysk hora på hotel Rica.
Eftersom han blev tagen på mycket bar gärning så fann chefen det för gott att erkänna och ta böter utan rättegång. Men under inga omständigheter fick korrespondensen i fallet skickas till hemadressen, där ju hustrun skulle kunna få vetskap.
Så, chefen vädjade i ett brev till polisen med följande rader:

"Jag är en i övrigt ostraffad och exemplarisk(whuu!) medborgare med hög integritet och moral(dubelwhuu!!), en god(whuuu!) och omtyckt make och far i en stabil (whuuu!) och glädjerik familjesituation.
Denna positiva familjesituation kommer givetvis raseras om min oansvariga och förkastliga handling kommer till min familjs kännedom och i värsta fall troligen både skilsmässa och svåra relationer med mina barn i framtiden."

Dvs om det blir skilsmässa så beror det enbart på att polisen klantat sig och frun fått veta. INTE, absolut inte, på chefens eget fnaskerie.
Mannen må anse sig ha "hög moral och vara exemplarisk", men han saknar -
a hell of a lot of S-J-Ä-L-V-I-N-S-I-K-T.

Parenteserna är mina, det gick inte att låta bli.

Har ni mött hemliga polisen?

De är ganska många nuförtiden, de är unga och gamla, män och kvinnor, och är civila i allt från arbetaroveraller, slasiga t-shirts, snygga Gant-tröjor, HM-outfits och Kappahldressar, men de har en sak gemensamt; de ville en gång bli poliser.

Därför hoppar de nu raskt fram ur buskarna och påtalar brott(?) du begår, allt från att du går, står, kör, finns på fel ställe och gör helt fel saker.
Och de njuter av det.

Själv hade jag parkerat utanför dörren till blomsterhallen, istället för på parkeringen långt bort. Det var en självsvådig risk, en chansning jag tog som kunde ha givit dyra böter. Mitt eget högst personliga val, således.
När jag kom tillbaka till bilen står en lång man och sakta och länge skakar på huvudet åt mig. Jag tittade lite undrande, varpå han pekade bort och sa- där har du en parkeringsplats!
Först tänkte jag ignorera, men sen bestämde jag mig. Jag tog bestämda steg rakt mot honom kränkte medvetet och mycket tydligt hans comfort-zon, spände mina bruna ögon i honom och sa -OCH VAR HAR DU POLISLEGITIMATIONEN????

Han dröp, lika bra det kvinnan var ju uppenbarligen skogstokig.

Om jag nån gång desperat behöver en advokat.

Så har jag tre anti-val:

1 Peter Althin, 2. Silbersky och 3. Thomas Bodström

Två av herrarna lever i pompöst självförhärligande och arrogant storhetsvansinne från svunnen tid.
En är haussad nolla.
Alla tre har passerat sitt bäst-före-datum. För länge sen.

Kvinnor som äter män.

Stod som vanligt och hälsade passagerarna välkomna ombord, jag trivs, tycker det är roligt, och med en lättsam ton ett glatt leende vill jag skapa stämningen för hela flygningen.
Vid min sida stod en kollega, som det också alltid gör, hon var några år yngre än jag och jätteglad, och ärtig, tror jag man kan säga.
Det som hände sen var helt unikt, nåt som jag aldrig, aldrig under alla dessa år varit med om.
Lyssna; alla medelålders män tappade fullkomligt hakan vid anblicken av min kollega som vi kan kalla A, flera av dem stannade fumligt upp, illstirrade, rodnade, en del av dem stapplade till och med tillbaka och glodde på henne igen med öppen mun. Så bara fortsatte det hela passagerarströmmen, jag existerade överhuvudtaget inte, kunde bara konstatera att stunden kommit när jag totally lost it.
Plötsligt griper en man ett tag om As arm och säger passionerat -du ska veta att du är en mycket vacker kvinna!
Oj. Har du det såhär varje dag? undrade jag lätt förbluffad. Men A bara log mystiskt. Tänkte lite gnagande, ska jag väl erkänna, på det varje dag, kunde till slut inte hålla mig från att berätta om den annorlunda upplevelsen för några andra kollegor.
De brast ut i gapskratt,- jaså A, det är inget konstigt med det - hon GÖR nånting!!!
Jag stod som ett fån, GÖR nånting, vaddå GÖR nånting?
Det visar sig att A är en förförerska. Hon plutar med läparna, suger fast blicken, skjuter fram ben och andra valda delar, och......vad vet jag........??????
Helt fascinerad var jag, jag hade absolut ingen aning om att denna typ av Mata Hari-konst existerade. Och ändå har jag varit kvinna i heeeeela mitt liv!

Björn tycker torrt att jag ska avstå från att öva och försöka lära mig.

Läget?

Jotack.
Har sovit av och till i ett dygn nu, svettats och vaknat med en känsla av att ha blivit överkörd av en pansarvagn och av att ha svalt en kaktus.

Det som är bra är att jag i alla fall inte är sämre idag, och att apparaten som hjälper till med att andas får stå till en bättre behövande.

Lugnande: Detta är inte på långa håll den värsta influensa jag upplevt.

Allan Widman, FP, till försvarsminister

Många soldater, som i veckan börjar återvända från Afghanistan, har varit i hårda strider. De har sett kamrater skadas och en lokalanställd tolk dödas. Behovet av stöd och omhändertagande är större än tidigare.Sedan årsskiftet har den svenska truppen utsatts för 25 attacker med hemmagjorda bomber och angripits i eldöverfall 18 gånger. Tillsammans med afghanska säkerhetsstyrkor har svenskarna under sitt halvår deltagit i flera dödliga strider.

Det finns ett hemkomstprogram, med föreläsningar, hjälp till att normalisera återanpassningen in i den svenska vardagen. Och gruppsamtal, där man tillsammans med samtalsledare får diskutera och reflektera över insatsen.
FP-riksdagsmannen Allan Widman gav i oktober förra året försvarsministern sin veteranutredning om hur Sverige ska ta hand om hemvändande trupp. Widman menar att mer än var tionde soldat som varit i utlandstjänst lider av psykiska besvär. Den andelen riskerar nu att öka i takt med att Afghanistaninsatsen blir allt våldsammare.

Allan Widman alltid lika isatt och kunnig, en politiker som inger förtroende!

Den lyckligaste stunden i sjukstugan idag.

Det var när Henrik överraskande ringde och berättade om livet där borta, om sina långa dagar och allt nytt, spännande han måste lära sig. Han är trött men positiv och glad. Maten är god, helgerna är extra festliga och lyxiga. Jag undrade om han sett några talibaner, men det är det som är kruxet, att alla ser likadana ut - vän som fiende.
Tack älskade Henrik, you really, really made my day!

Rond två.

Tror ni att det finns ett enda ställe på kroppen som inte smärtat rent helvetiskt just nu? Fel.

Tror ni att jag har så mycket som en millimeters millimeter ork och energi? Fel.

Tror ni att det är en tröst att vi är flera miljoner i denna vidriga plåga just nu? Fel.

Jag har nu använt alla kvarvarande krafter till att hämta mobilen, darrigt peta in numret till älsklingskompis Charlotta och måst tacka nej till den efterlängtade lunchen i morgon.

Med ett ynkligt ord i taget ska jag också försöka berätta för er.

Jag har nu börjat kräkas. Grymt obehagligt, som vanligt. Värst är köret i magen innan, det bekanta, som inte lämnar några som helst valmöjligheter.
Men om jag ska uppbringa en enda strimma tacksamhet, så är det att det bara används en av kanalerna för avfallet. Det brukar annars vara min tvivelaktiga vånda och mitt största bekymmer, när man s.a.s har desperat behov av två toaletter samtidigt.
Än har jag inga planer på att skjuta mig, och Charlottas erfarna prognoser var att det kommer att vara olidligt i ca tre dagar, sen "bara" dåligt i tre dagar efter det.

Peanuts. En kvinna måste alltid blicka framåt, och stå ut. Till min tröst har jag nu "the best pity group in the whole world": Zorro och Zlatan, som på ett helt förträffligt sätt står för all tycka-synd-om som jag i ömklighetens namn behöver, nä kräver, nu.

The pig attacks?

Efter 4-5 dagar med lite harkel i halsen, vaknade jag inatt med jämntjock hals, kan nätt och jämnt svälja. Tanken på att äta nåt är bara aaaauuucchhh.
Kastade mig över laptopen, googlade på "svininfluensa symtom" och "svininfluensa hur vet man". Vag kunskap, alla influensasymtom kan vara grissjukan - tyvärr inte ett dugg klokare.
Antar att det bara är och vänta och se. Så, nu delar jag verklighet med alla dem som inte bara mår pyton utan också är skräckslagna för att hamna i en apparat som måste hjälpa dig att andas.

Nyamko Sabuni nerröstad, men vågar vi tala om det?.

Åsiktsfrihet i vårt land, också om man har "fel" åsikter?

Ingen i hela Sverige vill stå där med den brännheta SD-bollen, så alla flyr paniskt i förnekelse.

Alla åsikter i Sverige är fria och tillåtna - UTOM de som handlar om hur vi tar emot flyktingar och asylsökande, och integrationspolitiken.
Nåde dig! Då går hela Sverige ut med den gemensamma fördömarsläggan och slår alla annorlundatänkare hårt i huvudet tills de ändrar sig och tänker rätt, dvs korrekt svenskt. Varje journalist med självaktning, varje insändarsida svämmar genast över av avsky och kräkfärdig indignation. Dessa de sanna människovännerna, de goda, har uttalat sig och Sverige kan sova sött igen.
Jag är inte säker på att detta är rätt väg till öppenhet och grund till goda framtida relationer mellan oss alla. Att stämpla rädda och oroliga till onda, att tränga in dem i hörn och peka ut dem som rasister.
Tvärtom.

Ingen kan få mig att tro att Nyamko Sabuni är rasist, tvärtom, jag tror att hon i grunden är helt och hållet övertygad om att hennes förslag om medborgar- och språkkurser skulle göra precis tvärtom, underlätta för vårt liv tillsammans.

Alla ni som är så skräckslagna och våldsamt arga på alla nya förslag och idéer, handen på hjärtat, är ni nöjda och stolta? Tycker ni vi svenskar har gjort och gör vårt bästa för de hjälpsökande som anländer till oss, har de bra liv och lever sida-vid-sida med oss i ömsesidig respekt och frihet?
Genom att ropa rasism till allt nytt och oprövat har vi kommit till vägs ände. Jag tror ni hindrar utveckling, mot att ni får krypa in i vi-goda-svenskar-som-tänker-rätt-famnen.

Så för Guds skull , FP, låt inte Sabuni bli stående där med SD-bollen.

PS För tydlighetens skull, JAG ÄR INTE RASIST, sympatiserar INTE med SD, värnar bara allas rätt till åsikts- och yttrandefrihet. Och DIALOG är min religion.

Vem var det förresten som sa:- Jag föraktar dina åsikter, men skulle gå i döden för din rätt att få uttrycka dem.

Museum -

är det nåt man slutar gå på när ens barn blir stora, frågar jag mig.
Skulle definitivt gå på Armémuseum i Stockholm nu och se deras utställning om Fredssoldater, om jag bara kunde få lirka ned mig nåt barn. Det är genom deras ögon allt blir så mycket intressantare.

Abborrfiskarna Björn och jag

är trötta på att sälen och skarven äter upp all fisk i skärgården.
På några år har välfyllda nät blivit tomma nät, och straffet blir fiskeförbud. Fiskeförbud?? Har sälen och skarven förstått och uppfattat det?

Ska EU- och Stockholmsbyråkrater avgöra hur verkligheten ska se ut i skärgården?

Jag är hopplöst ocool.....

....sen min Sebastian flyttade hemifrån.
Först flyttade Henrik, det var tufft. Sen flyttade Viktor, det var tufft.
Sen flyttade Sebastian, det var tuffast - sen fanns ju INGEN kvar.

Sebastian var min omvärldsguru, han är av naturen en "early-adapter", så i flera år hängde jag med på bananskalet. Visste allt om nya trender, filmer, videos, tv-shows, musik och all slags artister. Jag var en rätt cool mamma, om jag får säga det själv förstås, stod i köket och rappade 2pac, visste allt om Ali G innan han blev Borat och Bruno, och hade till och med aningens,aningens häng på jeansen. Sånt, plus att jag alltid hade öppen dörr till kylskåpet och en välvilja att skjutsa vart det behövdes, imponerade på kompisarna.
Men så flyttade han, fortsatte att veta och kunna allt om allt i trendbranschen, nu som chefredaktör på www.starlounge.com, och jag är sedan dess hopplöst vuxen.

Nu är medierna fylllda med nyheter om en film som heter New Moon, och nåt som heter Twilight, och jag känner mig mossigare än nånsin, vad är det med åldersgränser som bråkas om, och nu elvaårsgräns????
Så idag fick jag äntlige, en förklaring och en innehållsdeklaration:
Den nya tonårsfilmen innehåller genomgående inslag av ångestfull stämning, ångestskrik, dödshot, våldsamma slagsmål, man med marmorerat ansikte, man får nacken
knäckt, livlös kvinna i vatten, människor förvandlas till varulvar...

Hmmmmm, inte helt fel att vara ocool ibland.

Bild på Sebban och länk
till mer vetande.

Thanks for nothing.

OH SOLE MIO.Tack för att du lyst på oss svenskar i 4, fyra, f-y-r-a, timmar i november.